 |
| Ett av Tylöns 20 par vitkindade gäss med deras ungar. Foto: P-G Utterfors |
Sedan 1970 har ornitologer regelbundet inventerat Tylön. Med
undantag för en nio år lång period mellan 1996 och 2004 har dessa inventeringar
genomförts med högst tre års mellanrum. Senast det begav sig var 2012, och i år
var det dags igen. Söndagen 24 maj genomfördes en boräkning över hela ön.
Sammanfattningsvis kan sägas att trutarna går tillbaka, medan ejdern enbart
minskat marginellt och vitkindad gås expanderar. Noterbart är också att det
inte sågs en enda mås på ön under det nästan fyra timmar långa besöket.
Sedan fiskmåsen trängdes undan av trutar för drygt 30 år
sedan har ejdern varit något av Tylöns symbolfågel. Som mest räknades inte
mindre än 1001 bon 1975, men ännu i början av 1990-talet fanns drygt 800 bon på
ön. När antalet därefter sjönk till 634 år 1995 sågs inte det som oroväckande.
Även tidigare hade det nämligen inträffat ganska kraftiga men tillfälliga
minskningar av antalet par (t.ex. 625 par 1980). När inventeringarna
återupptogs 2005 stod det genast klart att en markant förändring skett. Då
hittades enbart 225 bon, och antalet sjönk sedan till 182 år 2009 och 121 år
2012. Årets summa stannade på 112, vilket alltså enbart är en marginell
minskning jämfört med föregående räkning. Orsakerna till ejderns tillbakagång i
större delen av Östersjöområdet (inkl. Kattegatt) är säkert flera, men
sannolikt har ett försämrat födounderlag i form av färre blåmusslor en viktig
roll.
År 2005 konstaterades gäss häcka för första gången på ön i
modern tid (vardera ett par grågäss och vitkindade gäss). Därefter har antalet
grågåspar legat på 6–7 vid de efterföljande inventeringarna medan de vitkindade
ökat till tre par 2009, sex par 2012 och 20 par i år. Dessa 20 par hade alla
ägg eller ungar, men därutöver fanns ytterligare några par icke-häckande fåglar
på ön.
När det gäller trutarna ökade framför allt gråtruten
kraftigt efter det att fyrplatsen avbemannades på 1960-talet. Det har sagts att
fyrpersonalen regelbundet höll efter trutarna, men detta har inte gått att
belägga. Hur som helst innebar trutarnas expansion att den forna och mycket stora
fiskmåskolonin utraderades. Antalet fiskmåspar sjönk från 4500 år 1970 till
mindre än tio på 1990-talet, och i år sågs alltså inte en enda mås på ön. Efter
en topp med totalt 885 trutpar 2005 har antalet minskat, och främst är det
gråtruten som gått tillbaka. Antalet silltrutpar var svårt att räkna i år
eftersom många av de ruvande fåglarna var dolda av högt gräs. Det kan mycket
väl ha varit fler än de 55 par som anges i tabellen.
Anmärkningsvärt var även att trutarna var mycket
koncentrerade till två områden i år. Det ena området ligger på västsidan om ön
strax norr om fyren, det andra sydost om fyrtärdgården på sydsidan. På övriga
delar av ön fanns endast spridda gås- och ejderbon.
Endast ett par tärnor sågs: Två småtärnor höll till på
sandstranden på östra sidan. Tärnorna kan dock vara sena, så det återstår att
se vad en kompletterande inventering i mitten av juni ger.
Allra sist bör nämnas att endast två tobisgrisslor, troligen
ett par, sågs. Innan minken kom till Tylön i mitten av 1900-talet häckade mer
än 100 par tobisgrisslor på ön.
Art 2006 2009 2012 2015
Knölsvan 1 0 1 0
Grågås 4 7 7 6
Kanadagås 0 1 0 0
Vitkindad gås 0 3 6 20
Gravand 2 1 3 2
Gräsand 2 6 0 1
Ejder 176 182 121 112
Strandskata 4 4 3 4
Större strandpipare 1 0 1 0
Skrattmås 24 0 0 0
Fiskmås 28 6 2 0
Silltrut 95 100 95 55
Gråtrut 680 550 490 336
Havstrut 30 20 13 18
Fisktärna 5 1 5 0?
Småtärna 1 0 5 1?
Tobisgrissla 3 5 1 1
Anders Wirdheim
 |
| Tillvaron är tuff för många av fåglarna på Tylön. Havstruten är den främsta predatorn. Foto: P-G Utterfors |
