Flodsångaren är en östlig art som invandrat till Sverige under de senaste 50 åren. Den är fortfarande ovanlig och man räknar med att det årligen häckar högst 50 par. Eftersom den invandrat österifrån är det också östra Sverige som hyser flest flodsångare, såväl när det gäller häckande par som ensamma sjungande hannar. De sistnämnda sjunger ofta under lång tid och förblir sannolikt oparade. Det är en allmänt vedertagen uppfattning att merparten av dessa ensamma hannar utgörs av ettåriga individer som strövar lite längre under vårflyttningen än äldre fåglar.
Här i södra Halland har inte flodsångaren varit riktigt
årlig. Vissa år har det hörts en eller två, andra år har den saknats. Därför
framstår denna vår som helt exceptionell med ett tiotal sjungande hannar bara
runt Halmstad. Det började redan i anslutning till pingst då två hannar dök upp
nära Fyllebro. Därefter har det fortsatt med ytterligare minst sju hannar.
Ganska snart efter upptäckten av de båda första hittades en sjungande hanne vid
Trönninge ängar och en vid Krontorp. Därefter hördes sannolikt två olika fåglar
runt Getinge och en i närheten av Galgberget i Halmstad. Det allra senaste
tillskottet kom bara häromdagen, drygt tio dagar in i juni, då två sjungande hannar
hittades vid Sperlingsholm.
Samtidigt så har de båda första hannarna tystnat. Det skulle
kunna innebära att de dragit vidare, men i dagarna hördes en av dem sjunga lite
sporadiskt. Detta kan mycket väl betyda att vi i år har häckande flodsångare i
Halland, men att konstatera det är inte lätt. Förutom via sången är det mycket
svårt att hitta flodsångaren som lever ett skulkande liv inne i högörts- och
buskvegetation. Flertalet av de häckningar som konstaterats i Sverige gäller
ringmärkta årsungar under sommaren, dvs. ungfåglar som fortfarande är kvar nära
den plats där de kläcktes.
Flodsångaren har sin huvudsakliga utbredning från Baltikum
och Polen österut till Kazakstan och söderut till norra Balkan. Andra arter med
östlig/sydöstlig utbredning som uppträtt talrikare än normalt denna vår är
bl.a. mindre flugsnappare och lundsångare. Med stor sannolikhet var det de
varma sydostliga vindarna runt pingsthelgen som förde hit dessa ostliga fåglar.
Under slutet av 1900-talet rapporterades totalt drygt 200 flodsångare
de flesta år i hela landet. Genomsnittet för perioden 1988–1999 var 214 ex. och
högsta antalet ett enskilt år var 270 under 1995. Därefter har antalet minskat
så att genomsnittet för perioden 2000–2011 ”bara” var 151 ex. Under den
sistnämnda perioden är det bara två år som bjudit på fler än 200 flodsångare
(2002 och 2011). I år lär det dock bli en bra bit över 200, och det gamla
rekordet från 1995 kommer definitivt att ryka. Tacka värmen i pingst för det!
Anders Wirdheim
