Det verkar vara dålig frösättning hos barrträden i Ryssland
i år. Den senaste tiden har det rapporterats om stora mängder med större
hackspettar på väg väster- och söderut såväl i norra Sverige som i Finland. Och
igår (6 aug) räknades
inte mindre än 970 bändelkorsnäbbar som sträckte söderut förbi Bjuröklubbs
fiskeläge i Västerbotten tillsammans med ca 1500 mindre korsnäbbar. Precis som
för större hackspetten är det sannolikt födobrist i öster som fått korsnäbbarna
att dra iväg.
Det
har redan rapporterats bändelkorsnäbbar från i stort sett hela landet de
senaste veckorna, men kanske varslar gårdagens rapport från Västerbotten om att
en ny våg är på väg söderöver. Bändelkorsnäbben är i Europa en östlig art med
huvuddelen av utbredningsområdet i Ryssland. Där lever den i första hand av
frön från lärkträd, men den äter även rönnfrön och frön från olika arter av
granar.
Precis som sina släktingar mindre och större korsnäbb häckar
bändelkorsnäbben tidigt på året, vilket också innebär att flyttningsrörelserna
inleds tidigt – oftast mitt i sommaren precis som i år.
Vill
man se bändelkorsnäbb är det ett bra tips att först lyssna till de
korsnäbbsflockar man stöter på. Från bändelkorsnäbbarna hörs nämligen ofta ett
läte som skiljer sig tydligt från mindre och större korsnäbbarnas
”typp-typp-typp . . .”. Bändelkorsnäbbens arttypiska läte kan snarare liknas
vid det tutande ljudet från en leksaktrumpet. Ett annat tips är att leta bland
bestånd av lärkträd och ädelgranar. Även om bändelkorsnäbben även bearbetar
kottar av vår vanliga gran, så föredrar den mindre och lite mjukare kottar.
Här i södra Halland är det framför allt i lärkträdsbestånd
men också vid sträcklokaler som bändelkorsnäbbar setts genom åren. I trakten av
Bala (Tönersjöhedens försökspark) finns flera lärkbestånd som under denna förra
invasionen 2011 visade sig ha stor dragningskraft på ”bändlarna”. Men det kan
säkert löna sig att kolla andra bestånd av lärkträd, förutsatt de har kottar.
Förra gången det begav sig sågs och hördes det många bändelkorsnäbbar även vid
Spritkullen och Ringmärkardungen i Grötvik, men där blir mötena med denna fågel
nästan alltid flyktiga.
Anders Wirdheim
