fredag 26 juni 2015

Alpkaja i Halmstad – första fyndet i Sverige, men . . .

Alpkajan vid Knebildstorp 25 juni 2015.
Foto: Alexander Bloemer

. . . kommer fågeln att bli accepterad av höga vederbörande som spontant förekommande, eller ska den för all framtid betraktas som en rymling från en okänd bur någonstans?

Alpkajan hittades av en av stugägarna på Knebildstorps koloniområde på morgonen 25 juni. Den fanns kvar i detta område hela dagen och sågs även under åtminstone förmiddagen dagen därpå. Fågeln alternerade mellan att vistas vid en fågelmatning inne i koloniområdet och att röra sig i området på andra sidan Tylösandsvägen, det vill säga runt Lidl-butiken, Burger King och Äventyrslandet. Ganska komiskt blev det när den fattade posto uppe på huvudet på en av Äventyrslandets dinosaurie-modeller.

Alpkajan tar en paus på en av Äventyrslandets dinosaurier.
Foto: Ole Olsson


Men åter till frågan i rubriken. Det är fascinerande vilket engagemang frågan om spontanitet väcker. Drygt 140 inlägg på ett dygn i en tråd på Facebook talar sitt tydliga språk. Är det över huvud taget möjligt att en fågel som normalt är stationär på hög höjd, och som närmast förekommer i Alperna, kan dyka upp i Sverige? Jag skulle vilja svara ett klart ja, fast jag vet naturligtvis inte.

Men varför då ett ja? Jo, senare tiders landvinningar inom fågelforskningen har lärt oss att fåglar flyger mycket fortare och i längre etapper än vad vi tidigare trott. Studierna av jämtländska dubbelbeckasiner med ljusloggar visar att dessa fåglar varje år flyger nonstop Jämtland-Nigeria på tre dygn. Detta är bara ett av flera häpnadsväckande exempel. Andra, ännu opublicerade, studier med gps-sändare visar att större fåglar kan flyga på 5000 meters höjd med en hastighet av runt 100 km/tim när de hittar förliga vindar. Det är inte utan att man undrar, och fascineras av, vad som händer högt där uppe i luften!

När det sedan dyker upp vitkronade stenskvättor i Nordeuropa (senast i Polen i maj i år), innebär det indikationer på att även fåglar som normalt är stationära ibland kan fara iväg långt från det normala hemområdet. Hur detta sker är höljt i dunkel, men i åtminstone ett fall sammanföll uppdykandet av en vitkronad stenskvätta på Brittiska öarna med nedfall av röd ökensand från Sahara. I det fallet hade sanden (och kanske även stenskvättan) först lyfts upp i högre luftlager och därefter förts norrut med vinden.

Förhoppningsvis kommer fortsatta tekniska landvinningar att kunna ge svar på fler frågor om fåglarnas häpnadsväckande färder. Det är naturligtvis mycket möjligt att alpkajan i Halmstad rymt från en bur, men det är nog för tidigt att utesluta att den faktiskt kan ha tagit sig hit för egen maskin.

I den långa diskussionen på Facebook har det också kommit fram flera andra intressanta frågor. En viktig fråga är naturligtvis den illegala verksamheten med fåglar i bur. Detta är en fråga som SOF-BirdLife främst arbetar med via BirdLife på Europa- och världsnivå. Men alla ska veta att detta inte är ett lätt arbete. Den illegala handeln med djur är oerhört omfattande. Det sägs ibland att det är den illegala handel som omsätter mest pengar efter handeln med vapen och droger. Handeln med djur bedrivs dessutom ibland av samma nätverk som sysslar med vapen och/eller droger. Med andra ord är det svårjobbat, och det är inte mycket man som enskild skådare kan bidra med. Det skulle ändå vara mycket värdefullt med tips. Hör gärna av er om ni ser eller hör något om burhållna fåglar som inte borde finnas i bur!

(AW)