 |
| Den 1 juli var det kläckt hos tornseglarna. Foto: Gert Svensson |
Onsdagen 1 juli kläcktes äggen i Gert Svenssons
kameraförsedda tornseglarholk. Liksom många andra fåglar, exempelvis tättingar,
hackspettar, hönsfåglar och andfåglar, börjar inte tornseglaren ruva förrän
alla äggen är lagda. Det innebär att äggen i de flesta fall kläcks med bara
några timmars mellanrum. För arter med ungar som lämnar boet kort efter
kläckningen, till exempel hönsfåglar och andfåglar men även vadare, är det av
avgörande betydelse att ungarna är klara att ta steget samtidigt. Ungarna hos
tättingar, hackspettar och tornseglare är emellertid helt nakna och blinda när
de kläcks, så i dessa fall handlar ruvningsstarten nog snarare om en anpassning
för att ungarna ska bli flygfärdiga samtidigt.
Det finns dock uppgifter i den ganska rikhaltiga
forskningslitteraturen om tornseglare om att ruvningen i trekullar kan starta
när ägg nummer två är lagt. I sådana fall kommer det tredje ägget att kläckas
något senare.
 |
| Med 30 graders värme klarar tornseglarungarna sig utan att bli värmda – trots att de ännu är helt nakna. Foto: Gert Svensson |
Den gångna helgen var det som bekant rejält varmt i stora
delar av landet. I Laholm mättes temperaturen till runt 30 grader redan på
fredag 3 juli. Det innebar att de tre tornseglarungarna klarade längre perioder
utan att bli värmda av föräldrarna, som kanske var ute och jagade insekter
samtidigt.
 |
| En av de tre ungarna är tydligt mindre än sina kullsyskon. Kommer den att klara konkurrensen om födan? Foto: Gert Svensson |
Men redan när tornseglarungarna är knappt tre dagar gamla
kan man ana en viss storleksskillnad. Trots att vädret alltså slagit om och
blivit betydligt mera ”tornseglarvänligt”, kan det vara svårt för föräldrarna
att mätta tre ungar. Redan vid äggläggningen är kullar med tre ägg ganska
ovanliga i Sverige, och det är ännu ovanligare att alla tre ungarna blir flygfärdiga.
Det är de ungar som tigger mest som också får mest mat. En unge som hamnar på
efterkälken får ofta mycket svårt att ta igen syskonens försprång, och
föräldrarna ser stillatigande på.
Detta är ett vanligt fenomen i fågelvärlden och förekommer
framför allt hos arter där ruvningen startar direkt efter äggläggningen, till
exempel hos rovfåglar och ugglor. Om födan tryter, tar de äldsta syskonen det
mesta av maten och kan till och med ge sig på och döda småsyskonen. Beteendet
kallas kainism och ses som en anpassning till varierande födoutbud. Det är
förvisso bättre att en eller två ungar blir flygfärdiga än att alla (i någon
sorts rättvisas namn) svälter ihjäl.
Det återstår att se hur det går för den minsta
tornseglarungen hos Gert Svensson. Ska den kunna ta igen syskonens försprång,
eller är den förlorad?
(AW)
