 |
| Kungsfiskaren i Alet 6 februari. Foto: Ole Olsson. |
Dagens exkursion (6 feb) till Alet och reningsverket lockade
inga horder. Utöver exkursionsledaren var det tolv personer som ägnade
förmiddagen åt frodig lövskog och fågelrika dammar. Kanske var det prognoser om
regn som skrämde bort andra deltagare, men faktum var att vi bara fick lite
duggregn på oss, dessutom endast en kortare stund. Och fåglarna gjorde oss inte
besvikna!
Det började bra med en flock på 5–6 stjärtmesar strax efter
det att vi gått in i skogen. Tyvärr höll de till högt upp i trädkronorna, och
de drog strax vidare. Men stjärtmesar är omisskännliga, och jag tror att de
allra flesta hann se dem tillräckligt bra. En stund senare stod vi i närheten
av den bäck (egentligen ett dagvattendike) som rinner genom skogen när en av
deltagarna ropade ”kungsfiskare”. Den kom farande på sedvanligt vis i snabb
flykt genom skogen och såg ut att försvinna uppströms bäcken. Men efter lite
spanande hittades den, sittande bland risiga grenar, och alla fick möjlighet
att se den i tubkikare. Samma dike hyste även en gråhäger lite längre nedströms
och vid fågelmatningen strax intill fanns en flock med drygt tio ringduvor.
Efter fika vid en av skogens rastplatser gick vi vidare mot
reningsverket. Framme vid första dammen spanade vi efter vattenrall och
smådopping men gick bet. Vi fick ”nöja” oss med viggar, knipor, sothöns och
krickor. Lite längre fram utökades dagslistan även med rörhöna, varav ett knappt
tiotal var uppe och sprang på de gräsplättar som omger dammarna.
Vid småbåtshamnen var det läge att spana pilgrimsfalk. Två
falkar, en hanne och en hona – sannolikt ett par, har hållit till på Swedish
Malts stora silobyggnader på andra sidan Nissan från och till hela vintern.
Efter lite spanande hittades vad som troligen var hannen sittande på läsidan av
den innersta silon. Avståndet var ganska långt, men i tubkikaren framgick såväl
den kraftfulla silhuetten som huvudets kontrastrika teckning.
På återvägen förbi reningsverkets dammar hittades först en
smådopping som på typiskt manér höll sig nära vassen, hela tiden dykande, och
senare även vattenrallen. Den sistnämnda kom springande under överhängande
grenar längs stranden på den västligaste dammen bara ett tiotal meter från oss.
Det blev till slut ett riktigt gott utbyte av denna årets
första exkursion trots gråmulet väder och fuktig luft.
Anders Wirdheim
