 |
| När vinden grep tag i silkeshägerns plymer visade den upp sig i all sin elegans. Foto: Alexander Bloemer |
Större
delen av dagen (11 maj) har en silkeshäger strosat omkring utanför gömslet på
Trönninge ängar och visat upp sig i all sin plymprydda glans. Men för bara
drygt 100 år sedan var dessa plymer (ägretter) på god väg att utrota både silkeshägern
och flera andra hägerarter. Orsaken var det dåvarande dammodets stora
efterfrågan på prydnader i form av fjädrar.
Mellan
åren 1870 och 1920 importerades 18 400 ton fjädrar till Storbritannien och 45
360 ton till Frankrike. För att få ihop till 1 kg ägretter krävdes ungefär 150 hägrar!
Ett annat mått på omfattningen av slakten på hägrar var att det bara i USA
fanns 83 000 hattmodister 1901.
Men
många kvinnor reagerade mot bruket, och såväl i Storbritannien som i USA hade
starka kvinnor avgörande betydelse för att handeln stoppades och att modet
svängde i en annan riktning. I USA var det Harriet Hemingway och hennes väninna
Minna Hall som tog initiativet. När de 1896 bjöd in till en tebjudning, hade de
knappast förhoppningar om att deras ganska enkla inbjudan omsider skulle leda
till att jakten på hägrar stoppades i USA.
Motståndet
fick dessutom till följd att fågelskyddsorganisationerna RSPB i Storbritannien
och Audubon Society i USA stärktes väsentligt.
Anders
Wirdheim
