Årets upplaga av Fågeltornskampen gynnades av mycket fint
väder. Visserligen blåste det lite snålt från öster och var ganska svalt under
morgonen, men därefter blev det en solig tillställning. Det var också gott om
både fåglar och människor vid Larssons våtmark i Påarp. Mellan klockan 05:00
och 13:00 lyckades vi skrapa ihop 101 olika arter. Det är tre mer än förra
årets resultat men två färre än halmstadsrekordet från i fjol. Då sågs 103
arter från pumphustaket på Trönninge ängar. Den plattformen såg stormen Gorm
till att förstöra, så i år föll valet på Larssons våtmark.
 |
| Fågeltornskampen vid Larssons våtmark i Påarp gynnades av strålande väder och lockade både folk och fåglar. Foto: Anders Wirdheim |
Man kan ju fråga sig vad det är som får vuxna människor att
ägna åtta timmar åt stillastående fågelskådning på ett och samma ställe! Svaret
är att det är väldigt roligt och dessutom en utmaning. Det blir till ett
intensivt genomsökande av snår, fält, skogsbryn, vattenytor och himlavalv. En
alldaglig koltrast är lika mycket värd som en betydligt ovanligare havssula.
Vidare är det lite intressant att vissa ”vanliga” arter inte alltid är så
vanliga. Denna dag letade vi exempelvis förgäves efter kanadagås, fasan,
buskskvätta och gransångare.
Dagens mera oväntade fynd var en havssula som sträckte
söderut ute över Laholmsbukten tidigt på morgonen och en hanne av svarthakad
buskskvätta som kom flygande förbi. Den sistnämnda såg ut att landa i en hage
just söder om våtmarken, men tyvärr flög den vidare. Bland nyanlända vårfåglar
kan nämnas bivråk, lärkfalk, svartsnäppa, tornseglare och sävsångare. Den allra bästa underhållningen stod dock en större mängd dvärgmåsar för. Som mest var det 36 stycken, och tillsammans med skrattmåsar fångade de insekter i vattenytan på nära håll nedanför observationsplatsen större delen av förmiddagen.
 |
| En av dagens alla dvärgmåsar, en vacker adult fågel, tillsammans med en ettårig skrattmås. Foto: Anders Wirdheim |
Så här i efterhand kan det tyckas retligt att vi missade
flera vanliga arter samt att vi dessutom hade två obestämda fåglar. Det var
dels en obestämd småvadare (Calidris)
som lyfte från våtmarken och drog österut i gryningen och dels en alka som flög
söderut långt ut över havet. Eftersom vi inte såg någon annan Calidris-art och inte heller någon annan
alka, blev det ju egentligen 103 olika arter.
Om vi tillåter oss att räkna dessa båda kommer vi på delad
förstaplats i Sverige tillsammans med tornet i Leonardsberg i Östergötland. Om
vi inte räknar de båda, handlar det istället om en fjärdeplats eftersom tornet
vid Norsa i Köping och det vid Södra Lunden på Öland båda fick ihop 102 arter.
Som vanligt var dock finnarna värst. Det bästa finska tornet fick ihop 110
arter, och inte mindre än 17 finska torn passerade 100-strecket.
Anders Wirdheim
