 |
| Beijershamn. Foto: Agneta Olsson |
Lördag 6 augusti
För fjärde året i rad anordnade Halmstads Ornitologiska
Förening en vadarhelg på Öland. Med bas på vandrarhemmet i Ottenby ägnade vi
två dagar nästan helt och hållet åt vadarfåglar. Just detta år sammanföll vår
resa med en ovanligt kraftig passage av arktiska vadarfåglar med mängder av
rastande fåglar. De gamla (adulta) fåglarna hade till stora delar fortfarande
häckningsdräkten kvar, men ibland ställdes vi inför knepiga individer i olika
fas av ruggning. Det hade också börjat dyka upp ungfåglar av några arter,
vilket gav ytterligare möjligheter till jämförelser.
Efter att ha anlänt till Ottenby sent på fredagskvällen gav
vi oss iväg vid sjutiden på lördagsmorgonen. Färden ställdes norrut, mot
Beijershamn på västra sidan av ön. Under morgnar och förmiddagar har man fint
medljus på västsidan.
Vi hade i och för sig hört om att det var gott om vadare i
området, men trots det var det nästan överväldigande att se de stora mängder
som myllrade på sandbankarna. Vattenståndet var ganska högt så avstånden blev
stundtals långa, men vi kunde även njuta av många arter på nära håll.
Kärrsnäppa dominerade, men även spovsnäppa, kustsnäppa, större strandpipare,
kustpipare, myrspov och tofsvipa var talrika. Vi hittade också flera
småsnäppor, märkligt nog främst årsungar, några mosnäppor, två myrsnäppor och
en flock sandlöpare – de sistnämnda långt ute på en sandrevel. På översvämmade
strandängar fanns det gott om gluttsnäppor och svartsnäppor samt enstaka
grönbenor och en rödspov. En gammal havsörn på en stolpe var också ögongodis.
 |
| En något udda tecknad brushona med mycket slitna ryggfjädrar och påbörjad ruggning av huvudets fjädrar. Beijershamn 6 augusti. Foto: Anders Wirdheim |
När vi gick längs den gamla pirarmen vid Beijershamn fick vi
ett tydligt exempel på att vadare kan se ganska märkliga ut vid denna tid på
året. Alldeles nedanför oss på en tångbank stod en fågel med till stora delar
svart rygg och kontrasterande ljust huvud. Den såg onekligen märklig ut, men
bland annat kroppsformen avslöjade att det var en brushona (dvs. en hona av
brushane). Dess ryggfjädrar var så slitna att merparten av de ljusa partierna
slitits bort. Samtidigt hade den ruggat fjädrarna i ansiktet.
Via ett par bevattningsdammar i närheten av Kastlösa, där
listan över vadare kompletterades med skogssnäppa och drillsnäppa, for vi
vidare till Västerstadsviken. Även där var vattenståndet ganska högt, men en
sandrevel på behagligt avstånd hyste gott om fågel. Det var gott om brushanar,
såväl hannar som honor och några årsungar. Hannarna hade ruggat bort sin
praktdräkt, vilket gav dem ett lite ”avklätt” utseende. Flera skärfläckor och
en strandskata rastade, och förutom vadare fanns det även gott om änder. På
revet utanför Eckelsudde vilade mängder av knubbsälar.
Längs fyrvägen ner mot Ölands södra udde stannade vi ett par
gånger och tittade på spovar. Några rödspovar, såväl gamla fåglar i vinterdräkt
som fräscha ungfåglar, gick ganska nära. Det var instruktivt eftersom de visade
upp sina långa ben i all sin prakt. Vi såg även några småspovar innan det var
dags att besöka restaurangen för lunch.
Mätta och belåtna for vi åter norrut. Via lite proviantering
i Grönhögen åkte vi till Sebybadet (som numera kallas Gammalsbyörens
strandmark). Det blev mycket repetition, främst i form av myllrande
kärrsnäppor, enstaka kustnäppor och spovsnäppor, unga småsnäppor och gott om
strandpipare. En ung strandpipare vållade en del huvudbry eftersom den hade ett
närmast intermediärt utseende mellan större och mindre strandpipare. Möjligen
var det rent av en hybrid.
 |
| En liten del av vadarmyllret: Unga småsnäppor samt kärrsnäppor i häckningsdräkt. Gammalsbyören 6 augusti. Foto: Anders Wirdheim |
Under eftermiddagen hade det blåst upp en frisk vind från
sydväst. När man är ute hela tiden kan vinden till slut bli ganska tröttande,
och framåt 17-tiden återvände vi mot vandrarhemmet vid Ottenby för lite vila.
Det blev dock ett plötsligt avbrott i vilan då det rapporterades att den unga
jaktfalken, som tillbringat större delen av sommaren på södra Öland, sågs nere
vid fågelstationen. Merparten av gänget for iväg och fick se falken sitta
delvis dold i toppen av ett litet träd. Som bonus såg vi även tre kustlabbar
och två storspovar, de sistnämnda representerande den 26:e vadararten för
dagen.
 |
| Kustsnäppa och kärrsnäppor. Gammalsbyören 6 augusti. Foto: Anders Wirdheim |
Söndag 7 augusti
Startade åter kl. 07:00 och for direkt ner till udden. Det
var enligt planerna, men vi blev extra angelägna att komma iväg snabbt när det
rapporterades att den unga jaktfalken åter var synlig i närheten av
fågelstationen. Väl framme vid parkeringsplatsen möttes vi av beskedet att den
en stund tidigare dragit iväg, så vi knallade vidare ner mot yttersta udden.
Vid vindskyddet sprang det naturligtvis vadare på stranden,
men där var också två ringmärkare som vittjade vadarburar. På väg tillbaka till
stationen stannade de till och visade upp några av de fångade fåglarna. Det var
riktigt läckert att få se kustsnäppa, spovsnäppa och kärrsnäppa på nära håll.
Kustsnäppan och kärrsnäppan hade sommardräkten i behåll, medan spovsnäppan
kommit en bit på väg i ruggningen till vinterdräkt. Instruktiv var också en ung
kärrsnäppa som orädd kilade omkring på stranden precis nedanför oss. Den
hade redan börjat byta ut en del av sina juvenila fjädrar mot vinterdräktens
grå.
 |
| Ung kärrsnäppa som så smått börjat rugga till vinterdräkt (de grå fjädrarna på ryggen). Ölands södra udde 7 augusti. Foto: Anders Wirdheim |
Åter vid parkeringsplatsen visade det sig att jaktfalken
återkommit. Liksom igår kväll satt den något skymd, men vi fick ändå fina
observationer och en känsla av hur kraftfull denna stora falk är. Stora och
kraftfulla var även fyra skräntärnor (två adula och två årsungar) som rastade
vid Västrevets spets. Strax innan vi for vidare visade stationspersonalen även
upp en ringmärkt kustpipare. Vi kunde närstudera dess svartvita ryggfjädrar,
där mycket av de vita partierna slitits bort, medan de svarta fjäderpartierna var mera intakta.
På rekommendation från stationspersonalen gick vi sedan
genom södra delen av Ottenby lund och ner mot det så kallade stengömslet vid
stranden. Det blev en fin tur som, förutom av vadare, kryddades av två
ängshökar som jagade över Schäferiängen. Det var en hona och en ettårig hanne,
synnerligen eleganta i sin nästan tärnlika flykt. Däremot letade vi förgäves
efter mindre strandpipare, den enda något så när väntade vadare som vi ännu inte
sett under resan.
 |
| Där stod den plötsligt – resans 27:e vadarart. Ung mindre strandpipare. Näsbybadet 7 augusti. Foto: Anders Wirdheim |
Tillbaka vid vandrarhemmet städades rummen ur och vi packade
om bussen. Vi hade bokat lunch i Stenåsa till kl. 13:00, så vi hade lite tid
över. Efter ett annat tips åkte vi ner till Näsbybadet, men väl framme
visade det sig att vattenståndet stigit ytterligare jämfört med igår. Tångbankarna,
som enligt tipset hade hyst gott om vadare dagen före, var helt översvämmade. Just
som vi något besvikna konstaterat detta, hittades en strandpipare bara ca 20
meter bort. Där stod den: mindre strandpiparen som vi sökt efter och som blev
resans 27:e vadarart! Lite senare dök ännu en individ upp, och vi kunde även
njuta av några förbisträckande flockar med vadare samt sträckande fisk- och silvertärnor.
Efter lunch och lite bokinköp i Stenåsa rullade bussen hemåt
vid 14:30, medan jag som varit reseledare stannade kvar för att gå en
ringmärkningskurs vid Ottenby fågelstation.
Anders Wirdheim
